Ordning och Sätt
wid
hen heliga nattwardens förrättande.

Om presten har sig bekant, att någon af dem, som wilja begå Herrans nattward, lefwer ett öppet ogudaktigt lif, eller förorättat sin nästa i ord eller gerning, så skall han underrätta honom att han icke må wåga att komma till Herrans bord, förrän han öppet förklarat att han ångrat sig och bättrat sitt förra lefwerne, så att församlingen må blifwa tillfreställd; och att han upprättat hwad han gjort orätt, eller föresatt sig att så göra, när det kan ske.

Så skall äfwen förfaras med dem, som presten wet lefwa i hat och bitterhet till hwarandra, och icke tillåta dem deltaga i Herrans nattward, förrän de blifwit försonta med hwarandra. Och om en af dessa lifwande personer sinnes böjd att af hjertat förlåta allt hwad den andre brutit emot honom, och att upprätta hwad hand sjelf förbrutit, men den andre personen icke kan öfwertalas till en sådan önskelig försoning, så skall presten medgifwa nattwardens bruk åt den ångerfulle, men icke åt den halstarrige; förutsatt att presten, så snart möligt är, inberättar förhållandet til Biskopen.

Nattwardsbordet, betäckt med en hwit linneduk, skall ställas i midten af kurkan eller inom altarringen; och skall presten stå wid bordets högra sida, hwarest morgon och aftonbönerna läsas, och börja med läsningen af Herrans bön och följande collecta, under det folket knäböjer; men Herrans bön må utelemnas här, om Gudstjenst just förut är förrättad.
 

Fader wår, &c., &c.

Collecta.

Allsmägtige Gud, för hwilken alla hjertan äro öppna och alla begär kunniga, och för hwilken in gen hemlighet är förborgad, rena du wåra hjertans tankar genom den helige Andas ingifwelse, så att wi fullkomligen matte älska dig och wärdigt upphöja ditt heliga namn, genom Jesum Christum, wår Herra. Amen.

Derpå skall presten, wand åt folket, tydligt uppläsa de Tio Budorden: och folket, ännu knäböjande, skall efter hwarje bud bedja Gud om förlåtelse för förra öfwerträdelser, och om nåd att hålla hans lag för det tillkommande, såsom bär följer.
 

    Presten. Gud talade alla dessa orden: Jag är Herren din Gud: du skall inga andra gudar hafwa för mig.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofwantill är i himmelen, eller efter det nedre är på jorden; ej heller efter det, som i wattnet är under jorden. Bed icke till dem och tjena dem icke; ty jag herren din End är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning in på barnen allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata: och gör barmhertighet uppå mång tusende, som mig hafwa kär och hålla min bud.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn, ty Herren skall icke låta honom blifwa ostrassad, som hans namn missbrukar.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Tänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar honom. Ser dagar skall du arbeta och göra alla dina gerningar. Men på sjunde dagen är Herrens din Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, ej heller din son, ej heller din dotter, ej heller din tjenare, ej heller din tjenarinna, ej heller ditt ök, ej heller din fremling, som innan din stadsport är. Ty uti sex dagar hafwer Herren gjort himmel och jord, och hafwet och hwad derinne är, och hwilade på sjunde dagen. Derföre wälsignade Herren Sabbathsdagen och helgade honom.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall ära din fader och din moder, på det du skall länge lefwa i landena, som Herren din Gud dig gifwa skall.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke dräpa.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke göra hor.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke stjäla.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke bära falskt wittnesbörd emot din nästa.
    Folket. O Gud, förbarma dig öfwer oss, och böj wåra hjertan att hålla detta bud.
    Presten. Du skall icke hafwa lust till din nästas hus. Du skall icke begära din nästas hustru, ej heller hans tjenare, eller tjenarinna, ei heller hans ore, ej heller hans åsna, ej heller något, det din nästa hafwer.
    Folket: O Gud, förbarma dig öfwer oss, och skrif all dessa bud i wåra hjertan.

Widare säger presten.

Hör likaledes hwad wår Herre Jesus Christus säger:

Du skall älska Herran din End af allt ditt hjerta, och al all din håg. Detta är det yppersta och första budet. Det andra är desso likt: du skall älska din nästa som dig sjelf. På dessa tu buden hänger all lagen och propheterna.

Låtom oss bedja.

Allsmägtige, ewige Gud, wi bedje dig, att du få wille leda, helga och styra wår själ och kropp i din lags fotspår och dina buds efterföljd, att wi måtte blifwa bewarade till kropp och själ, både här och ewinnerligen, genom wår Herre och Frälsare Jesum Christum. Amen.

Derefter skall presten läsa Collecten för dagen, och start derefter Episteln, sägande: Episteln (eller den del af Skriften, som är utsedd för Epistel) sinnes beskrifwen i . . . Capitel och vers. Och då episteln är läsen, skall han säga: bär ändas episteln. Derpå skall han läsa Evangelium (under det folket står upp) sägande: Det heliga Evangelium är skrifwet i . . . begynnandes med . . . versen.

Här skall folket säga.

Ära ware dig, o Gud!

Derefter läses Apostoliska Tron, så widt den icke förut under Gudstjensten blifwit läsen.

Här pålyser presten hwad i afseende på helgedagars infallande, Gudstjensters förrättande eller andra ärender kan wara att erinra.

Härpå följer predikan, hwarefter, då nattward begås skriftsprak.
 

    Låter edert ljus lysa för menniskorna, att de måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.   Matth. 5: 16.
    I skolen icke församla eder egodelar på jorden, der mal och rost förderfwa dem; och der som tjufwar grafwa och stjäla; utan församler eder egodelar i himmelen, der hwarken mal eller rost förderfwar dem; och der som tjufwar icke grafwa eller stjäla.   Matth. 6: 19, 20.
    Allt det I nu wiljen menniskorna skola göra eder, det görer I och dem; ty detta är lagen och propheterna. Matth. 7:12.
    Icke warder hwar och en kommande i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör min Faders wilja, som är i himmelen.   Matth. 7: 21.
    Men Zacheus steg fram och sade till Herren: Si, Herre, hälsten af mina egodelar gifwer jag de fattiga; och om jag hafwer någon bedragit, det gifwer jag syradubbelt igen.   Luc. 19: 8.
    Ho tjenar till krig på sin egen folk någon tid? Ho planterar en wingård, och icke äter af hans frukt! Eller ho waktar en hjord och äter icke af hjordens mjölk?   1 Cor. 9: 7.
    Hafwe wi nu sått eder det andeligt är; synes eder det mycket wara, att wi uppskäre edra lekamliga ting?   1 Cor. 9: 11.
    Weten I icke, att de som offra, de hafwa sin näring af offret? Och de som sköta altaret, de warda ock altaret åtnjutande? Så hafwer ock Herren skickat, att de som förkunna Evangelium, skola ock hafwa sin näring af Evangelio.   1 Cor. 9: 14, 14.
    Den som sparliga sår, han skall ock sparliga uppskära; och den som sår i wälsignelse, han skall ock uppskära i wälsignelse. Hwar och en som han sjelf will; icke med olust eller af twång; ty en gladan gifware älskar Gud.   2 Cor. 9: 6, 7.
    Den som underwisad warder med ord, han dese allt godt med honom, son honom underwisar. Farer icke wille, Gud låter intet gäcka sig; ty hwad menniskan får, det skall hon ock uppskära.   Gal. 6: 6, 7.
    Medan wi nu tid hafwe, låt oss göra godt emot hwar man; men aldramest emot dem, som wåra medbröder äro i trone.   Gal. 6: 10.
    Men wara gudelig och låta sig nöja, är winning nog. Ty wi hafwe intet fört in i werldena; derföre är det klart, att wi icke heller kunne något förra härut.   1 Tim. 6: 7.
    Bjud dem som rike äro i denna werld, att de göra wäl, och rike warda på goda gerningar, gerna gifwa, äro oförtrutne: sammansamka sig sjelfwom en god grund framdeles, att de måga satta ewinnerligt lif.   1 Tim. 6: 17, 18, 19.
    Gud är icke örattwis, att han förgäter eder gerning och arbete i kärleken, son I bewisat hafwen på hans namn, då I tjenten helgonen, och ännu tjenen.   Ebr. 6: 10.
    Förgäter icke göra wäl och meddela: ty sådana offer täckas Gudi.   Ebr. 13: 16.
    Den som hafwer denna werldens gods, och ser sin broder wara nödställd, och sluter sitt hjerta till för honom, huru blifwer Guds kärlek i honom?   1 Joh. 3: 17.
    Den som förbarmar sig öfwer den fattiga, han lånar Herranom; hal skall wedergälla honom godt igen.   Ordspr. 19: 17.
    Säll är den, som låter sig wårda om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.   Ps. 41: 2.

Medan dessa språk läsas, upptages af kyrkowärdarne insamling till de sattiga eller andra wälgörande ändamål, hwilken wördsamt öfwerlemnas till Presten, som lägger den på det heliga bordet.

Presten ställer så mycket bröd och win på bordet, som han anser tillräckligt, och forstfar:
 

    Låtom oss bedja för hela Christi stridande kyrka!
    Allsmägtige och ewige Gud, som genom din helige Apostel lärt oss att hålla böner, förböner och tacksägelse för alla menniskor; wi bedje dig ödminkeligen att nådigt (upptaga detta wårt offer, samt) höra wåra böner, dem wi frambära för ditt gudomliga majestät; innerligt bönfallande att du fortfarande will ingifwa din allmänneliga kyrka en anda af sanning, enhet och samdrägt; och gif att alla de, som bekänna ditt heliga namn, måtte wara ense i dit heliga ords sanningar och lefwa i sämja och kärlek. Wi bedje dig äfwen att så leda och styra all Christelig öfwerhet, att rättwisan måtte opartiskt handhafwas, till straff för last och ogudaktighet, och till bibehållande af religion och dygd. Gif, himmelske Fader, din nåd till alla Biskopar och andra Lärare, så att de både i lära och lefwerne måtte bewisa ditt ord och din sanning, och rätt och tillbörligt handhafwa de heliga Sakramenten. Gif åt allt dit folk och synnerligen åt denna församling din himmelska nåd, så att de med ödmjuka och andäktiga hjertan måtte höra och anamma ditt heliga ord, och rätteligen tjena dig i helighet och rättfärdighet i alla deras lifsdagar. Och bedje we dig innerligen, att du i din nåd wille trösta och bistå alla dem, som i detta wanskeliga lifwet hafwa råkat i bekymmer eller i sorg och nöd, eller i sjukdom eller annan bedröfwelse. Och wi prise äfwen ditt heliga namn för alla dina tjenare, som lemnat detta jordiska i gudsfruktan och tro; bedjande att du wille gifwa oss nåd att så följa deras goda exempel, att wi med dem måtte blifwa delaktige af ditt himmelska rike. Hör oss för Jesu Christi, wår Medlares och Förswarares skull. Amen.

När Nattward hålles, gör Presten följande förmaning.
 

Älskade i Herranom! I som tänken komma till wår Herres och Frälsares Jesu Christi lekamens och blods delaktighet, besinner huru Apostelen Paulus förmanar oss, att wi, hwar för sig, måtte pröfwa oss sjelfwa, och få äta af detta bröd och dricka af denna kalk. Ty likasom wälsignelsen är stor, om wi med upprigtigt och botfärdigt hjerta, samt lefwande tro anamme detta heliga sacrament, så är wådan stor, om wi owärdigt anamme detsamma. Dömer derföre eder sjelfwa, käre bröder, så warden I icke dömde, ångren upprigtigt edra begångna synder: hafwen en saft och lefwande tro på Christum, wår Frälsare; bättrer edert lefwerne, och lefwen i kärlek till alla menniskor, så ären I beredde att deltaga i denna gudomliga instiftelse. Och framför allt, tacker Gudi, Fadren, Sonen och den Helige Ande, för werldens återlösning genom Jesu Christi lidande och död för oss arme syndare, som sutto i mörker och dödsense skugga; på det han skulle göra oss till Guds barn och gifwa oss ewinnerligt lif. Och på det wi alltid skole påmminas om wår dyre Frälsares Jesu Christi omätliga kärlek, som så utgaf sig sjelf för oss, och de otaliga wälgerningar, som han tillskyndat oss genom sitt dyra blods utgjutelse, så har han instiftat och befallt detta heliga sacrament, såsom underpant af sin kärlek, och såsom en fortfarande åminnelse af sin död, till wår stora och ewiga tröst. Låtom oss derföre ständigt tacka och lofwa honom, tillika med Fadren och den helige Anda, såsom wi pligtige äre; och offra oss sjelfwa fulleligen åt hans heliga wilja och behag, och sträfwa efter att tjena honom i sannskyldig helighet och rättfärdighet i alla wåra lifsdagar. Amen.

Derefter säger Presten till Communicanterne.

I, som upprigtigt och allwarligt ångren edra synder, och lefwen i sämla och kärlek med edra medmenniskor, sam besluten att föra ett nytt lefwerne i lydnad för Guds bud, och att hädanefter wandra på hans heliga wägar; nalkens i tron, och tagen detta heliga sacrament till eder hugswalelse och afläggen knäböjande inför allsmägtig Gud eder ödmjuka syndabekannelse.

Derpå skall denna allmänna bekännelse göras af Presten och all dem, som tänka begå Herrans Nattward, wördsamt knäböjande.
 

Allsmägtige Gud, wår Herras Jesu Christi Fader, all tings skapare och alla menniskors domare; wi bekänne och beklage wåra mångfaldiga öfwerträdelser, som wi tid efter annan hafwe begått emot dit gudomliga majestät, och som nederkalla din rättwisa wrede och misshag öfwer dessa wåra missgerningar, hwilkas börda wi icke kunna uthärda. Förbarma dig öfwer oss, förbarma dig öfwer oss, barmhertige Fader, för din Sons, wår Herras Jesu Christi skull, förlåt oss det framfarna, och gif att wi härefter måtte tjena dig till behag uti ett nytt lefwerne, till ditt namns ära, genom Jesum Christum, wår Herra. Amen.

Derpå skall Presten (Biskopen, om han är närwarande) stå upp, och wänd till folket säga:

Den allsmägtige Gud, wår himmelske Fader, som af sin stora barmhertighet lofwat syndernas förlåtelse åt all dem, som med hjertelig ånger och sann tro wända sig till honom, måtte han förbarma sig öfwer eder, förlåta och rena eder från alla edra synder; styrka och uppehålla eder i det godt är, samt bringa eder till ewinnerlig lif, genom Jesum Christum, wår Herra. Amen.

Derefter säger Presten.
 

    Hören de trösterika ord, som wår Frälsare Christus säger till alla, som rätteligen wända sig till honom:
    Kommer till mig, I alle, som arbeten och ären betungade; och jag will wederqwicka eder.   Matth. 11: 28.
    Så älskade Gud werlden, att han utgaf sin enda Son, på det att hwar och en som tror på honom, skall icke förgås, utan få ewinnerligt lif.   Joh. 3: 16.
    Hörer äfwenså hwad Apostelen Paulus säger:
    Det är ett fast ord, och i alla måtto wäl wärdt, att man det anammar, att Christus Jesus är kommen i werlden, till att frälsa syndare.   1 Tim. 1: 15.
    Hören likaledes hwad Apostelen Johannes säger:
    Om någon syndar, då hafwe wi en förswarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är. Och han är försoningen för wåra synder.   1 Joh. 2: 1, 2.

Hwarefter Presten fortfar:

Upplyfter edra hjertan.
Swar. Wi upplyfte wåra hjertan till Gud.
Presten. Låtom oss tacka Gudi, wårom Herra.
Swar. Det är rätt och tillbörligt att så göra.

Derpå skall Presten wanda sig till Herrans bord och saga:

Det är sannerligen rätt och tillbörligt att wi alltid och allestädes tacke dig, Herre (Helige Fader) Allsmagtige, ewige Gud.

Här skall följa ett lämpligt företal, i afseende på tillfället, om något är förordnat. I annat fall säges eller sjunges omedelbart härefter af Presten och folket.

Derföre wilje wi med Englar och Erke-englar lofwa och upphöja ditt härliga namn, och prisa dig ifrån nu intill ewighet. Helig, helig, helig, Herre, Gud Zebaoth, full äro himlarne och jorden af din härlighet. Ära ware Gud i höjden. Amen.
 

Tjenlige Företal

På Juldagen och sju dagar derefter.

Emedan du har gifwit din ende Son Jesum Christum, att wid, denna tid födas för oss, och som genom den Helige Andas kraft wardt sann menniska, af sin moders Jungfru Marie wäsende, utan synd, för att rena oss från all synd. Derföre wilje wi med Englar &c.

På Påskdagen och sju dagar derefter.

Men förnämligast äre wi pligtige att prisa dig för din Sons Jesu Christi, wår Herras härliga uppståndelse; ty han är det rätta påskalamb, som wardt offradt för oss, och har borttagit werldens synd; och som genom sin död har nederlagt döden, och genom sin uppståndelse återbragt oss ewinnerligt lif. Derföre wilje &c.

På Pingstagen och sex dagar derefter.

Genom Jesum Christum, enligt hwilkens nådefulla löfte, den Helige Anda wid denna tiden kom ned ifrån himmelen med ett hastigt dön såsom af ett mägtigt stort wader, i liknelse af eldstungor, fittande på Apostlarne, för att lära dem och leda dem i all sanning; och gifwande dem så wäl förmågan att tala andra tungomål, som frimodighet och ett brinnande nit, att utan återwändo predika evangelium för alla folkslag, hwarigenom wi blifwit förde från mörker och willfarelse till ljus och kunskap om dig och din Son, Jesum Christum. Derföre wilje wi &c.

På Trefaldighets Söndag.

Som är en Gud, en Herre; ej en enda person, utan tre personer i ett wäsende; ty hwad wi tro om Fadrens härlighet, detsamma tro wi on Sonens och den Helige Andas, utan någon åtskillnad eller olikhet. Derföre wilje wi &c &c.

Eller i stället denna, med orden (Helige Fader) bibehållna uti Inledningen.

För din Sons Jesu Christi dyra förtjenst och död, och för sändandet af den Helige Ande, Hugswalaren, som är ett med dig i din ewiga gudom. Derfore wilje &c

Derefter skall Presten knäböja wid Herrans bord, och i Communicanternas namn läsa föjande bön.
 

Wi wåga icke nalkas detta ditt bord, barmhertige Gud, i förtröstan på wår egen rättfärdighet, utan på din mångfaldiga och stora nåd. Wi äre icke ens wärdige att uppsamla smulorna under ditt bord. Men du är den samme Herren, hwars egenskap är att alltid wara barmhertig; gif oss derföre, nådige Herre, att wi så äte din dyre Sons Jesu Christi kött och dricke hans blod, att wåra syndiga kroppar må renas genom hans lekamen, och wåra själar blifwa twagne uti hans dyra blod, och att wi må ewigt förblifwa i honom och han i oss. Amen.

Sedan Presten, stående framför bordet, har så ställt brödet och winet, att han begwämligen och på ett pasfande sätt kan bryta brödet, och taga kalken i hand, skall han läsa inwigningsbönen, söm följer.
 

Ära ware dig allsmägtige Gud, wår himmelske Fader, som far af din stora kärlek utgifwit win ende Son Jesum Christum att lida korsets död för wår frälsning; han som (derigenom att han sig sjelf en gång offrade) bragt der ett follkomligt, fullgiltigt och tillräckligt offer och tillfyllestgörelse för hela werldens synd; och som instiftade, och i sitt heliga evangelium befaller oss att fira ett fortfarande minne af denna hans dyra död och offer,  till dess han kommer; ty i den natt, då han förrådder wardt, ^a tog han brödet, tackade och bröt ^b det, och gaf sina lärjungar och sade: tager, äter, ^c detta är min lekamen, den för eder utgifwen warder; görer det till min åminnelse. Sammalunda tog han ock kalken efter nattwarden, ^d tackade, gaf dem och sade; tager och dricker häraf alle. Denne kalk är det nya testamentet i mitt blod, ^e som för eder och för många utgjutet warder till syndernas förlåtelse. Så ofta som I det gören, görer det till min åminnelse.
 

Derföre, o Gud och himmelske Fader, wilje wi, dine owärdige tjenare, i enlighet med din Sons, wår Frälsares Jesu Christi instiftelse, härmedelst fira och inför ditt gudomliga majestät i dessa din heliga håfwor, som wi frambringa inför dig, begå den åminnelse, som din Son oss befallt; hafwandes derwid i åtanka hans wälsignade lidande och död, hans segerrika uppståndelse och härliga himmelsfärd; och tacke dig ödmjukeligen för de oräkneliga wälgerningar, som derigenom kommit oss till godo.
 

Och wi anrope dig ödmjukeligen, barmhertige Fader, att höra oss; och att du af din stora kärlek wille täckas med ditt ord och din helige Anda wälsigna och helga dessa dina håfwor och skapade ting, brödet och winet; så att, då wi anamma dem efter din Sons, wår Frälsares Jesu Christi heliga instiftelse, till åminnelse af hans död och lidande, wi också måtte delaktige warda af hans wälsignade lekamen och blod. Och wi bedje dig innerligen att du af dine faderliga godhet wille nådigt upptaga detta wårt pris- och tacksägelse-offer; bedjandes ödmjukeligen att du, för din Sons Jesu Christi förtjenst och död, och genom tron på hans blod, wille förläna oss och din heliga kyrka syndernas förlåtelse och all andra wälsignelser, som flyta af hans lidande. Och här offra och öfwerlemna wi oss åt dig, Herre, med wåra själar och kroppar såsom ett tillbörligt, heligt och lefwande offer; ödmjukeligen bedjandes att wi och all andra, som skola deltaga i denna heliga nattward, måtte wärdig emottaga din Sons Jesu Christi nåd och himmelska wälsignelse, och blifwa en kropp med honom, så att han må bo i dem och de i honom. Och fastän wi, för wåra många synders skull, äro owärdige att göra dig något offer, likwäl bedje wi dig att upptaga denna war skyldigga pligt och erkänsla, och icke anse oss ester wår förtjenst, utan förlåta oss wåra öfwerträdelser; genom Jesum Christum wår Herra, genom hwilken och med hwilken, i örening med den heliga Anda, dig, Allsmägtige Fader, ware ära och pris i ewighet. Amen.

Sedan sjunges en sång.

Derefter tager Presten sjelf Nattwarden under båda slagen, och utdelar den på samma sätt till Biskopar och Prester, om några äro närwarande, och derefter i ordning gifwer densamma folket i händerna, alla wördsamt knäböjande, och när han utdelar brödet, skall han saga:
 

Wår Herras Jesu Christi lekamen, som war för dig utgifwen, beware din kropp och själ till ewinnerligt lif. Tag och ät detta till åminnelse att Christus dog för dig, och njut honom i ditt hjerta med tro och tacksägelse.

Presten, som utdelar kalken, säger:

Wår Herras Jesu Christi blod, som war för dig utgjutet, beware din kropp och själ till ewinnerligt lif. Drick detta till åminnelse att Christi blod wardt tugjutet för dig, och war tackjam.

Om det inwigda brödet och winet tager slut, innan alla communicerat, skall Presten inwiga mera efter förestående formulär, begynnande wid: All ära ware dig, allsmägtige &c och slutande med dessa orden: delaktige warda af hans wälsignade lekamen och blod.

Sedan alla communicerat, skall Presten återgå till Herrans bord, och wördsamligen ställa deruppå hwad som öfwerblifwit af det inwigda brödet och winet, och betäcka det med en hwit linneduk.

Derefter skall Presten läsa Herrans bön, under det att folket efter honom upprepar hwarje bön.
 

Fader wår, som är i himmelen! helgadt warde ditt namn; tillkomme ditt rike, ske din wilje, såsom i himmelen, så ock på jorden; wart dagliga bröd gif oss i dag; och förlåt oss wåra skulder såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro; och inled oss icke uti frestelse, utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt, och magten och härligheten i ewighet. Amen.

Härefter skall han saga.

Allsmägtige, ewige Gud! Wi tacke dig hjerteligen att du har wärdigats föda oss, som rätteligen emottagit dessa heliga skatter, med den andeliga södan af din Sons, wår Frälsares Jesu Christ dyra lekamen och blod; och derigenom gifwit oss försäkran om din godhet och ynnest emot oss; och att wi äre sanna lemmar, införlifwade i din Sons betecknade kropp, som är det heliga samsundet af allt dit trogna folk; och äre allstå arfwingar i hoppet till ditt ewiga rike, för din käre Sons dyra döds och lidandes skull. Och wi bedje dig ödmjukeligen, himmelske Fader, att du så understödjer oss med din nåd, at wi måtte fortfara i detta heliga samsund, och fullgöra alla de goa gerningar, till hwilka du beredt oss att wandra uti, och genom Jesum Christum wår Herre; hwilken med dig och den Helige Anda ware all ära och pris i ewighet. Amen.

Härefter sjunges eller läses, under det alla stå upp, Gloria in excelsis, eller någon annan lämplig sång; hwarefter Presten (Biskopen, om han är närwarande) afskedar dem med denna wälsignelse.
 

Guds frid, som öfwergår allt förstånd, beware edra hjertan och sinnen i Guds och hans Sons Jesu Christi wår Herras kunskap och kärlek, och Allsmägtig Guds wälsignelse, Fadrens, Sonens och den Helige Andas ware med och öfwer eder alltid. Amen.